Jag tror jag börjar tycka om söndagar.

Är det är ett tecken på att jag börjar bli tråkig eller vadå?

Men det har varit en ganska skön dag. Vaknade upp hemma hos Katze, gjorde mig i ordning och så. Sen kom hennes släkt dit och firade henne eftersom hon fyllde år i torsdags. Sedan klippte hon mig (bild kommer) och det blev riktigt snyggt. Förstår inte varför jag inte klippt mig tidigare, var skönt att bli av med slitna toppar och få lite volym igen.
Nu är jag hemma och har varit här ett tag, har städat lite och duschat. Söndagar ska bli min nya spa-dag. Jag har tvättat håret ordentligt, gjort en hårinpackning, rakat hela kroppen och smort in mig så nu är hela jag len som en babyrumpa. Tvättat ansiktet ordentligt och lagt en ansiktsmask.
Och nu ska jag bara sätta mig ner, skriva lite till som ni inte får läsa och avnjuta min kopp med jordgubbes te!

Oh, just det. Jag ska fila naglarna också!

Bye Bye Bitches.

I'm a beauty killer.

Men jag vet att det inte är dig jag saknar. Det är bara lite närhet.

I almost died, but it felt great.
Faking perfection wasn't worth the wait.
I may be easy, easy to hate.
But you're fucking easy, easy to break.


I gotta a sweet tooth and strawberry youth.
You wanna be my licorice in misguided truth.
And right now I'll show you how.
I'm a beauty killer.

Vad är det som händer?

Det känns konstigt, sådär tryckande i bröstet precis innan en attack av nedstämdhet eller ångest, och i värsta fall båda samtidigt. Allt känns så långt borta. Förutom känslorna, just dom känslorna. Hungern har försvunnit, det tycks röra saker i ögonvrån och återigen dessa krypningar i kroppen. Varför kan jag inte bara få vara frisk?




Ett djupt mörker.
Såpass svart att du inte kunde se dina egna händer.
Och ni skickade dit mig.
Tack vare era ord och slag sitter jag fast där.
Var det hit ni ville ha mig?
På en gräns så skör till självförvållande död att ni skulle bli vettskrämda.

Men det är inte ert fel, eller hur?
Det är mitt, har alltid varit.
Och kommer alltid vara.
Precis som du sa.