Och nu sitter jag här igen. Jag vet inte varför, jag vet inte hur det gick till. Kanske för att det håller på att gå åt helvete igen? För att allt har vänt och plötsligt jobbar alla emot mig. Eller är det bara jag? Förmodligen...
Men det är så mycket enklare att skylla på någon annan. Att det är deras fel.
Och en hel del är deras fel, andras fel. Men det är jag som får sona för brotten ni begick för många år sedan. Det är jag som måste arbeta för att jag ska må bättre.
Även om jag ofta har velat ge upp. Och ibland vill fortfarande.
