Fem månader av tystnad.

Och nu sitter jag här igen. Jag vet inte varför, jag vet inte hur det gick till. Kanske för att det håller på att gå åt helvete igen? För att allt har vänt och plötsligt jobbar alla emot mig. Eller är det bara jag? Förmodligen...

Men det är så mycket enklare att skylla på någon annan. Att det är deras fel.
Och en hel del är deras fel, andras fel. Men det är jag som får sona för brotten ni begick för många år sedan. Det är jag som måste arbeta för att jag ska må bättre.
Även om jag ofta har velat ge upp. Och ibland vill fortfarande.

Och när du är på väg upp igen slår dom ner dig.

Jag vet hur du känner.
Jag har också byggt mitt legoslott.
Och dom slog ner det.

Jag vet hur det känns.
Jag har också varit beroende.
Men jag har inte slutat än.

Jag skulle ge dig allt, så jag inte har någonting kvar.

För dig skulle jag göra det tusen gånger om.

Jag vill inte, Jag vill inte, Jag vill inte, Jag vill inte, Jag vill inte.
Fan.
Stäng av mina känslor.

Jag vill inte stanna.

Kan inte allt bara fortsätta, kan vi inte börja festa nu och inte sluta? Kan jag inte få vara omkring folk och bara höra musiken och få dansa? Jag vill inte stanna. Jag vill inte att det ska komma ikapp.


Och jag tycker om dig, men jag är rädd att allt ska gå åt helvete igen.
Varför sa ingen att det skulle vara så svårt?

Fittgrannar.

Eeheheheheheeeee, Jag hade fest i helgen. Vi var inte speciellt högljudda, vi skötte oss och ingen snackade i trappuppgången. Dock hade grannen fest och uppfyllde inte någon av dom kraven. Men självklart får JAG skulden för allt, bara för att dom visste att vi hade fest. Jävla fittor.....

I feel like chicken shit.

Helvetes jävla kuk. Fittiga jävla minnen och flashbacks.  Var jag inte värd mer? Kommer jag någonsin bli det?

Memories, sometimes I wish I could forget them.

Bara den här tesorten får mig att minnas, lukten av den. Det påminner om dom dagarna...
Fuck it.